30/10 Bowling och SU-meetup

Har inte skrivit på svenska på länge, så jag känner att det är dags igen! Passar även dagens blogginlägg eftersom jag inte tror att jag pratat så mycket svenska som då.

Dagen börjar med en morgonföreläsning på tre timmar, precis som vanligt. Jag tror inte att jag står ut med dem så mycket längre, det slutar alltid med att jag försöker hålla mig vaken och alert de sista fyrtio minutrarna. Det är inte ovanligt att jag dåsar till heller...

Vanligtvis slutar jag halv tre på torsdagar, men eftersom läraren för den sista lektionen för dagen ställt in sin föreläsning (jag undrar om det har nåt att göra med att halva klassen inklusive mig hoppade över hans lektion förra veckan) hade vi plötsligt lots of free time! N, som också är i Japan för utlandsstudier (dock i Nagoya) skulle komma och hälsa på i Tokyo under några dagar, så medan S och jag gjorde upp planer med honom spenderade vi en del dötid med att bowla i Suidobashi. Det var ganska mycket folk där för att vara en torsdag, vad gör alla ungdomar och 20-somethings där egentligen?! Har de inga föreläsningar att gå på? Helst av allt ville jag att det skulle vara tomt så att ingen märker att jag suger på bowling. För det kan ju inte bara vara jag som tjuvtittar på hur många poäng gängen bredvid lyckats få, right? Med det sagt, och med våra två sets avklarade efter mindre än en timme, kan jag konstatera att jag inte besitter någon hemlig förmåga för bowling (jag hade hoppats...). 50-60 poäng båda gångerna, vad är det för skämt?! Jaja. Det var skojigt i alla fall, jag ska bara slipa på min kastteknik så är jag redo att ta över världen!

Efter det blev jag utmanad av S i Mario Kart arkadstyle och jag förlorade igen! Vad har hänt med mina glory days? Har jag någonsin haft några? Varför får man inte de vanliga skalen i Mario Kart arkad? Varför är min stortå kortare än min pektå? Det finns många saker med världen som jag inte förstår mig på än.

Väl tillbaka i Shimotakaido tog vi en tur till favoritmataffären Seiyu där jag öppnade upp en helt ny värld för S och visade honom all snacks som man kunde välja och vraka bland på andra våningen. Tsk, och vi ska ha bott här i snart två månader! Hur kan man missa sånt? Är inte det det första man kollar efter i en mataffär? Snacksen? :D Hittade även enorma dunkar med sake som snällt satt och väntade på hyllorna.

Känns så B med sprit i en femlitersplastflaska.

Vid stationen mötte vi upp N och traskade hemåt. Vi timade in solnedgången perfekt när vi kom hem, så det blev ett par foton.

Stratocumulus

Det skulle komma mer folk från SU senare, så vi började lätt med lite snacks och statusuppdateringar. Senare kom även N2 och R och vi bestämde oss för att gå till en konbini lite snabbt för att få i oss mat innan de andra kom. Planen var att möta upp lite mer folk och sen gå till vår älskade billiga izakaya för att prata och dricka.

Nämen, vad är det vi har här...?

Rainbow Gay Pride Boss coffee? :D;;

Klockan började bli mycket så vi bestämde oss för att gå till izakayan i förväg medan vi väntade på de andra. Tyvärr fick vi inte plats alla fem där (vi skulle vara tvugna att dela upp oss 4-1 eller 3-2 då, och det hade vi inte lust med) så vi bestämde oss för att gå till karaoken som ligger vägg mot vägg med izakayan. Det känns okej att "sjunga" (eller prata igenom låtarna för min del XD) framför andra nu, men det kanske hade något med att alla halvskrek tillsammans. Kind of takes the shame away!

Wiee!

Wtf Svapanese? Vad har det sista med någonting alls att göra? Och vad är det med det där småanklagande frågetecknet på slutet?

Efteråt anslöt P och D gänget och vi provade lyckan hos izakayan igen, men to no avail. Vi begav oss till Seiyu för att köpa dricka (chips med sojasåssmak i mitt fall :D) och gick tillbaka till S' lägenhet och hade det allmänt trevligt tills det var dags för hemgång för de andra. Skönt att träffa SU-folket igen och prata så mycket svenska! Alla verkar klara sig och leva livet i Japan, själv börjar jag se på hemgångsdatumet med ångest. Jag har så mycket kvar att uppleva, men bara någon månad kvar tills det är dags att åka tillbaka.

Trångt.