En dag full av aktiviteter

18/9

Idag skulle vi bli guidade runt Ichigaya (där skolan ligger) av en grupp japanska volontärstudenter. Jag och resten av SU:arna och en tjej från universitetet i Toronto hamnade tillsammans med volontärerna Satoko-san, Satoko-san (två stycken!) och Kouji-san. De är alla ungefär lika gamla som vi och väldigt trevliga och snälla, som japaner oftast är.
Först tog de oss till Yasukunitemplet, som är ganska omdiskuterat för dess kontroversiella budskap. Det finns en sammanfattning av det hela i Wikipedia, men för att uttrycka det kort har det med andra världskriget och tveksamma åsikter om hjältedåd och en smula racism mot koreaner och kineser att göra. Så för mig var jag där med blandade känslor. Själva tempelområdet var ju fint och så, men jag ringde varken några klockor eller köpte några souvenirer. Det kändes inte helt rätt. Men nog av den här stämningen! Dags för lite foton:De här fotona togs precis innan en busload med pensionärer kom fram och invaderade stället, komplett med guide som håller i en liten flagga såklart!Fortune strips med dåliga öden. De som är bra tar man hem. De som är dåliga knyter man upp på det här sättet så att olyckan förs bort.
Ett gruppfoto i närheten då vi står på en bro och blockerar vägen för personer som går förbi, woot! Råkade ställa in kameran i fel läge så det blev överexponerat. Jarr.

Efter besöket i templet gick vi vidare och kom förbi 武道館, Budoukan, som är en av Tokyos största konsertarenor! Tokyo Jihen har spelat där, ååååh. Och så en massa andra stora artister såklart, som L'Arc. Just när vi var där började en lång kö med medelålders+ människor att forma sig. De kanske skulle se någon sportmatch eller äldre artist?

Jag köpte i alla fall den här citrondrickan, som var väldigt uppfriskande och god:
Svalkande i hettan!

Efter det vandrade hela truppen till ett annat universitet där vi skulle snylta på deras lunchkafeteria. Vi åkte upp till 13:e våningen och vyn var fantastisk! Just den dagen var det i och för sig lite dimmigt och kvavt så det fanns ett hölje av värme som låg över hustaken. Amy (som jag pratar mest med) från Torontos Uni berättade för mig att man inte brukar ha våning 13 i byggnader i Kanada eftersom det är ett otursnummer, så hon var väldigt skrajsen av sig medan vi var där. ^^; Däremot har jag inte sett några byggnader som hoppar över våning 4 (4 och 死 låter precis likadant i Japan). Hoppar man isåfall över 14 i Hong Kong?! XD;;

Anyways, där fick vi smaka på curryburgare (utan bröd), ganska... gott. Men jag gillar ju curry. Som inte är stark dårå... Tam curry! Med lunch i magen var det dags för 解散, men jag och Amy skulle till Shinjuku och skaffa lite grejer och fick sällskap av många av volontärerna. Jag kunde knappt prata nån japanska med dem för att jag är så rädd för att göra bort mig eller bli oförstådd. Jag hoppas de inte tar illa upp. 今度こそ頑張ります。

I Yodobashi Camera (stor elektronikkedja) skaffade jag mig äntligen en händig liten adapter som for sure skulle funka för strömkabeln (och det gjorde den ju, som ni ser nu!). De snälla volontärerna hjälpte mig jättemycket, och jag är väldigt tacksam. Hoppas jag träffar dem igen snart så att jag kan säga det. Är Japan ett samhälle där man lätt får dåligt samvete? Ja, bara när man inte kan språket så bra förmodligen. Som överallt i världen. Jag bara säger en massa uppenbara saker. ^^;

Glad och nöjd mötte vårt gäng upp det andra gänget med volontärer och O och S. Det var dags för KARAOKE! Också i Shinjuku, ett ganska ljust men trångt ställe. Och rent var det såklart. Jag behöver nog inte nämna det i framtiden, men det är rent överallt i det här landet! And migosh, vad hög volymen var! Vi satt 11 personer i ett litet rum och jag vågade såklart inte sjunga nånting. ._. Men alla andra var väldigt sjungglada och gjorde det för fulla halsar. Och det låter för det mesta bra! Jag vill nog inte göra min karaokedebut bland så många människor. Fast nu tycker de förmodligen att jag är tråkig och besvärlig. Uff...

Efter en en och en halvtimmes karaokesession sa vi hejdå till volontärerna och S, O, A och jag åkte vidare till Akihabara där S skulle träffa en släkting. Han jobbar i en stor, mörk och väldigt stilren byggnad med enorma fönster någon minut från stationen. Det såg så fint och modernt ut inuti! Tillsammans åkte vi upp till 22:a våningen. And the view was fantastic! En överväldigande känsla bara sköljde sig över mig. Man kunde se hela Akiba och mer därtill. Det gick inte att titta sig mätt på det och det var helt omöjligt att fånga känslan med mina ickeexisterande fotoskills. Lägger upp ett foto i alla fall så att ni får se.
När det här var avklarat visade S oss runt i Akiba lite. Vi hann inte gå in i alla kända nördaffärer men tog en tur till Segabyggnaden, som består av flera våningar bara med arkadspel och UFO catcher-boxar. Det var en hel våning nästan bara för Street Fighter IV (you hear that Kajfa?!). Jag tror inte att du kommer vara vara så besviken på det sen när du väl kommer in i det! Just då var det dock inte så mycket folk, förmodligen för att det var en vardag och dessutom runt middagsdags. Kikade dessutom in i en cosplayaffär, och det är fullt med maid costumes och superlånga sockor och skoluniformer! Just what you would expect from Akiba...

Våningen under SFIV-våningen. Tror det är Virtua Fighter?

Middagen åts på ett kaitenzushi (回転寿司)-ställe. Min första gång i Japan! Åt sex eller sju tallrikar och det hela gick på mindre än 1000 yen. :D Wihihi. Mat behöver inte vara så dyrt i Japan förstår man nu!

Efter detta åtnjöt vi ännu en runda av shopcruising och kollade in alla fina mobiltelefoner, bärbara datorer (de är så små!) och elektroniska ordböcker. Sen bar det av hem och jag kunde testa min nyinköpta adapter. Nu är allting smooth igen!

Detta var den mest händelserika dagen under Japanresan hittills, men så har den ju bara precis börjat!
Men nästa gång ska jag försöka våga mig på karaoke. Bara det inte är för många personer förstås. Uhuuu.